Hjärnan
Mitt EEG är uppskjutet till den elfte, men på onsdag får jag iallafall göra en magnetröntgen för att kika på vad som är konstigt i skallen!
Dessutom lyssnade jag igenom Totalt Jävla Mörkers Söndra och härska imorse, jag hade glömt bort hur sjukt bra den skivan är.
CloudApp demo. Fest.
Axels många färger
En ursäkt
Någon här som har sett House? Ni vet, han bittra läkaren med käpp? Den här grabben?
Jag förstår honom, och det vill jag be om ursäkt för. Eller, hur ska jag förklara det?
De senaste veckorna har jag varit hemskt frånvarande på många sätt, inte minst socialt. Jag har inte hört av mig som jag borde, och har inte varit jätterolig att umgås med. Allt för att jag haft så förbannat ont. Jag lyckades ju med konststycket att bita sönder min tunga under båda mina anfall och har sedan dess haft ett helvete med att prata, äta och vara trevlig. Grymtar mest till svar nu, allt för att jag är så less.
Jag tar så mycket piller jag får varje dag (sex alvedon och tre ibumetin har jag för mig) tillsammans med bedövningsmedel för munnen, men det hjälper inte så mycket. Så är jag en bitch när vi ses de närmsta dagarna hoppas jag bara att ni förlåter mig för det. Hör jag inte av mig alls (för att jag helt enkelt ska undvika att vara bitter mot någon) hoppas jag detsamma. När jag läker och inte har ont längre går jag tillbaka till det normala, det lovar jag!
Just ja, det var House jag snackade om. Han är bitter för att han har ont, precis som jag. Skillnaden mellan oss är ju att mitt går över alldeles snart. Och att han är lite smutsigt snygg och har käpp. Och är läkare.
Men ni förstår poängen, hoppas det är lugnt.
Puss
Åtminstone musik
Jag tycker att musik är fantastiskt. Jo, det gör jag. Faktiskt.
Förra vintern lyssnade jag på A History of Sport Fishing så många gånger att jag inte kunnat räkna dem. Jag gick promenader i mörkret och kylan med skivan på repeat i iPoden. Långa promenader till vänner, mat eller bara hemifrån, korta promenader ner till kiosken för att köpa cigaretter. Sport Fishing var med överallt.
Nu är klockan sex på en söndagskväll och jag lyssnar på den igen, för första gången på ett bra tag. Se på fan, det känns nu precis likadant som då, den där mörka vintern när jag bodde på Berghem. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag vet bara att det inte finns något annat än musik som kan få mig att minnas så.
Röra
Konsumera, konsumera! De här kom i posten idag.
Nu ska jag på bio! Jag åker dit ensam och får alltså se något läskigt för en gångs skull!
Puss
Trots
När det är svårt att äta, och sova, och prata, och vara trevlig, är jag glad att jag är materialist. Trots allt.
50 spänn på Burmans, det gjorde mig glad!
Good times
Just nu ser jag ut som att jag blivit nedslagen! Jag är röd och lite svullen kring ögonen (saknar nog lite hud där också) och haltar när jag går i skor. Det roliga är ju dock att det är jag som gjort allt det mot mig själv igår morse.
Som tur är har jag fått medicin nu som jag ska ta under obegränsad tid för att dämpa anfallen. Den ska dessutom vara skitbra mot bipolärt syndrom, det är väl alltid praktiskt.
Dock är ju den här förbannat tantig.
Jag vet att jag är besatt, men...
Finaste Bonnie 'Prince' Billy.
Idag har jag för första gången lirat med Night Skies, det är jävligt kul att få komma igång med någonting igen. Jag har saknat att spela!
Imorgon blir det mer rep. I övermorgon åker jag till Red Dragon och blir stucken, ser fram emot det som fan. Bilder kommer sen.
Hattarej, puss
I don't belong to anyone
Jag tillhör ingen. Det finns ingen som tar hand om mig.
Det är rätt så lätt att ha roligt när man inte tillhör någon.
Det är dags att lägga barnsliga saker på hyllan och se vad som kommer med åldern.
Jag tillhör ingen. Det finns ingen som tar hand om mig.
Det är rätt så lätt att ha roligt när man inte tillhör någon.
Det är dags att lägga barnsliga saker på hyllan och se vad som kommer med åldern.
Will Oldham
Jag har bara snygga vänner
RIP medusan
Jaha, min medusa hann växa igen sedan jag var tvungen att ta ut den för röntgen... Fan. Jag kommer att sakna den litegrann!
Uppdatering
Nu är jag hemma! De såg inget på CT-bilderna, men jag ska få göra en EEG-skanning om några veckor. Och nålen är borta.
Vad hände i tisdags och idag?
Vad hände i tisdags och idag
---
I går morse vaknade jag rätt sent av min väckarklocka ('Blue Sky Noise' av Circa Survive), kanske vid elva, och mådde som en prins! Eller, så mådde jag åtminstone för en stund.
Det började i min högra hand. Jag har tidigare haft små kramper i den, bara så att den låst sig någon halvminut i taget någon gång i veckan, men det här var annorlunda. Den knöt sig helt ofrivilligt och så hårt att jag inte ens kunde bända upp den med min andra hand. Min högerarm började rycka, och det spred sig via min bröstkorg över till andra armen.
Vid det här laget fick jag lite småpanik och försökte nå min telefon. Så långt kom jag aldrig. Istället föll jag av sängen, ner på golvet och över en massa gamla figurer jag hade stående i en låda. Jag kunde inte resa mig upp, och jag förlorade medvetandet rätt snabbt.
Jag vaknade tre timmar senare på mitt golv. Då hade jag slagit upp små sår på hakan, bitit/tuggat sönder sidorna av min tunga och insidan av höger kind, och dessutom spänt ansiktsmusklerna så hårt att en massa blodkärl runt mina ögon brast. Där är jag rödprickig nu.
Medan jag försökte komma ihåg vad fan som hade hänt låg jag kvar. Det tog väl fem minuter innan jag greppade att det där anfallet jag fick var orsaken till att jag låg på golvet och hade ont överallt. Då steg jag upp och kände att hela min kropp var seg och förbannat trött. Pappa körde mig till akuten där jag fick göra lite grundläggande tester. Fick sen träffa ett par läkarstuderande och en st-läkare som gjorde ungefär samma tester allihopa.
Nu ligger jag på neurologiavdelningen och har precis fått en kanyl intryckt i armen. Där ska de nämligen spruta in en kontrastvätska inför min CT-röntgen.
CT-röntgen. Alltså ett sånt där coolt rör de har i House. Peppar peppar.
(Observera att jag inte kan posta det här när jag skrivit det. Klockan är nu 12.43, den 13/10 2010, inget annat. Uppdaterar läget med ett till inlägg när jag kommer hem.)
I går morse vaknade jag rätt sent av min väckarklocka ('Blue Sky Noise' av Circa Survive), kanske vid elva, och mådde som en prins! Eller, så mådde jag åtminstone för en stund.
Det började i min högra hand. Jag har tidigare haft små kramper i den, bara så att den låst sig någon halvminut i taget någon gång i veckan, men det här var annorlunda. Den knöt sig helt ofrivilligt och så hårt att jag inte ens kunde bända upp den med min andra hand. Min högerarm började rycka, och det spred sig via min bröstkorg över till andra armen.
Vid det här laget fick jag lite småpanik och försökte nå min telefon. Så långt kom jag aldrig. Istället föll jag av sängen, ner på golvet och över en massa gamla figurer jag hade stående i en låda. Jag kunde inte resa mig upp, och jag förlorade medvetandet rätt snabbt.
Jag vaknade tre timmar senare på mitt golv. Då hade jag slagit upp små sår på hakan, bitit/tuggat sönder sidorna av min tunga och insidan av höger kind, och dessutom spänt ansiktsmusklerna så hårt att en massa blodkärl runt mina ögon brast. Där är jag rödprickig nu.
Medan jag försökte komma ihåg vad fan som hade hänt låg jag kvar. Det tog väl fem minuter innan jag greppade att det där anfallet jag fick var orsaken till att jag låg på golvet och hade ont överallt. Då steg jag upp och kände att hela min kropp var seg och förbannat trött. Pappa körde mig till akuten där jag fick göra lite grundläggande tester. Fick sen träffa ett par läkarstuderande och en st-läkare som gjorde ungefär samma tester allihopa.
Nu ligger jag på neurologiavdelningen och har precis fått en kanyl intryckt i armen. Där ska de nämligen spruta in en kontrastvätska inför min CT-röntgen.
CT-röntgen. Alltså ett sånt där coolt rör de har i House. Peppar peppar.
(Observera att jag inte kan posta det här när jag skrivit det. Klockan är nu 12.43, den 13/10 2010, inget annat. Uppdaterar läget med ett till inlägg när jag kommer hem.)
buttersafe.com
vad händer
